Tre berättelser som vill ge hopp

När han var 15 år fick Robert Christensen en moped. Han var stolt och glad. Det hörde inte till vanligheterna att han fick en sådan fin present av sina föräldrar. Men när han kom till skolan blev han hånad av andra elever. Moppen gick för långsamt, tyckte de.

Man sitter på gul bänk

Robert Christensen är en av våra ambassadörer för de gula vänskapsbänkarna som finns runtom i kommunen. Han vill dela med sig av sin skoltid och upplevelse av mobbning för att hjälpa andra som är utsatta.

- Det är många som utsätts för mobbning både i skolan och på arbetsplatser. Vi måste prata om hur vi beter oss mot varandra, säger Robert Christensen.

Nu är han lärare på Thomasgymnasiet i Strängnäs. Det var inget han trodde var möjligt när han själv gick i grundskolan. Där utsattes han för år av mobbning. Han vill hjälpa andra som är utsatta genom att berätta om sin skoltid.

- Innan högstadiet hade jag drömmar om mitt liv. Efter högstadiet hade jag inga drömmar, säger Robert Christensen.

Läs hur det vände för Robert Christensen och andra berättelser som vill ge hopp.

På sidan Vänskapsbänkar kan du också läsa om Fattma Tartosi och Osama Khadro som flydde från krigets Syrien. De delar med sig av sina erfarenheter av att komma som invandrare till Strängnäs kommun och hur de hittat nya vänner här.

Här finns även Lotta Erikssons berättelse om hur hon kämpade för sin son som led av psykisk ohälsa och till slut tog livet av sig. Hon vill genom sin medverkan öka kunskapen om psykisk ohälsa och suicid.

En del av arbetet med psykisk hälsa

Vänskapsbänkarna som står på olika platser runtom i Strängnäs, Åkers Styckebruk, Mariefred och Stallarholmen, är en del av Strängnäs kommuns arbete med att främja psykisk hälsa. Bänkarna är en plats för samtal människor emellan och en symbol för vårt mänskliga behov av sociala relationer.

Skriv ut
Senast uppdaterad: 3 juni 2024